Jo, man kan säga att det är fel på lärare, man kan klaga sig fördärvad på lärare, och jo… visst finns det fog för det. Men allt som sägs om lärare gör att lärare också måste värna om sitt. Och det är i klassrummet. Egentligen är det ett rum där det äger rum som läraren vill. Om läraren tycker om något så blir det också genomfört i klassrummet. Så egentligen börjar allt i lärarens huvud. Om en lärare upplever sig utmanad i yrkesprofessionen och inte justerad eller påhoppad så är lärare med på tåget. Det är som en klass. Man vill uppleva att kompetensen utmanas, inte att bristen förklaras.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Det kunde nog inte ha sagts bättre, eller mer tajmat för min egen del.. jag har idag försvarat min undervisning och mitt klassrum, där en förälder gärna ville klampa in och styra upp. Nu funderar jag över vad som kommer att hända här näst, jag tror att denna förälder hade förväntat sig lydnad..
Med Malin Siwes artikel fortfarande i ganska färskt minne så känns ett starkt behov av att slippa klagomål på lärare. Att vi lärare ska kräva att bli utmanade, kräva ett pedagogiskt ledarskap med kraft och kräva att någon följer upp det viktigaste vi gör känns som något där jag hämtar kraft ur dina ord.
Vi är värda att få konkret, kompetent och frekvent diskussion och utmaning av det vi gör och att de som bara gnäller på lärarkåren faktiskt håller igen munnen.