Vi är aldrig en

Då något händer som äventyrar allt så blir det så uppenbart att vi aldrig är en. Man omfamnar alla som man kan tänka på i sitt liv. Man famnar det goda och överser med skavankerna och slitskadorna i relationerna. Man ser något mer än vardagsbråket och trötthetsvanan. Man ser plötsligt något mer än det lilla petiga dammkornet i hörnet. Man förstår med ens att aldrig någonsin är jag mer än summan av alla de andra i mitt liv.

Och det är en skör hinna, som Mats så vackert skrev i sitt gensvar, en skör hinna som tryggheten omsluter oss med. Den kan aldrig någonsin bli riktigt verklig, den är en fantasi, verkligheten slår ned sina bopålar i oss om och om igen. Och för att vi är människor  och rustade så sinnrikt, så bygger vi utan större redskap genast de luftslott vi önskar oss i livet, tills vi påminns och får verklighetsanpassa oss.

Det här inlägget postades i Verkligheten. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.