… bör vi tänka:
- Skulle jag själv vilja vara den man pratade om på detta viset i lärarrummet?
- Om det var mina barn någon talade om skulle jag vilja höra hur man talar om dem?
Jag tänker att allt vi säger betyder något. Hur vi talar om eleverna betyder något. Hur vi slänger oss med orden betyder något. Jag vill att vi värnar språket omkring eleverna. Även om det bara är för våra öron. Attityder smittar dessvärre. Ju bättre språk då vi talar om eleverna ju mer utvecklas vår relation till dem. Vår språkliga relation menar jag då.
Ibland går jag in på din hemsida, kanske särskilt när det är lite tungt eller tråkigt. Ofta ofta lämnar jag den med ett leende. (Jag är inte lärare men jobbar mycket med föräldrar och tänker mycket med dem på deras barn. )
Hur vi talar spelar roll.
Ville bara säga det!
Jag funderar också på detta i relation till våra kollegor (eller i mitt fall också kursare eftersom jag fortfarande går på lärarhögskolan), hur pratar vi om varandra och hur pratar vi med varandra. Jag tror nämligen att det börjar med mig, att jag behöver leva som jag lär så jag sprider positiva ringar på vattnet och är en förebild. Ord kan lyfta men de kan också sätta djupa sår.
Det är mina tankar just nu, tack för att delar med dig av dina.
Karin