Lärare och elev, keps och luva, vi är människor i boningar

Jag fick detta svar på en inlägg om kepsen i skolan. Jag måste säga att varje rad berörde mig djupt varför jag flyttar gensvaret till ett inlägg.

AnneMarie !!
Du slog huvudet på spiken (läste just på din gamla blogg, med teckning av huvudet på spik)Jag är en uttömd förälder på 40 som är på kant med vår grundskola. När mina ungar väl väl börjat gymnasiet får de feedback o blir sedda som individer med olika grundkunskaper, medan speciellt högstadiet bara fokuserar på att lärarna ska ha rätt, till varje pris.
Har tre underbara ungar (20, 18 ,15 snart 16 )yngsta o äldsta är killar. Speciellt min yngsta har varit i stridens hetta flera gånger. Han är otroligt stark,fast han hela tiden får höra att mössan, kepsen, luvan ska av. Han växte 3 dm på ett år, fick glasögon, fötterna växte från 38 till 45, större näsa, allt man kan tänka sig som är jobbigt med att lära känna en ny kropp. Enda fokus från skolan är yttre attiraljer. Han räknar dagar till han slipper det han kallar helvetet. Som tur är så har vi hemma öppna diskussioner, han har underbara vänner och är duktig i sin innebandysport där han får pos feedback. Det är motigt att varje dag få veta hur han blivit behandlad i skolan och ändå försöka få honom att vara trygg i sig själv, och att han ska veta att han är älskad.
Innan högstadiet älskade han matte, svenska o engelska , men utan feedback är det jobbigt. Glömmer man böckerna eller har huvudbonad på blir man utslängd från lektionen. Sen undrar de varför ungdomarna hänger i korridorerna . De menar att den stora massan ska klara betyg, och väljer att knuffa ut dem som faller utanför normen .

Såg igår ett program på tv från UR om dig. Jag grät faktiskt, har känt att jag är ensam om att tycka som jag gör. Läser själv till sjuksköterska och lär om inlärningsprocessen , ledarskap och att se bekräfta o lyssna. Hela mitt väsen kändes som en vårmorgon när jag hörde dig säga just dessa saker i programmet.
Jag återfick min tro på att skolvärlden inte bara blivit svart sedan 80 talet när jag gick i skolan. Mina lärare då valde att lägga krut på dem i riskzonen , och menade att de i stora massan klarade sig utmärkt, de ville fånga in alla . Tack vare de lärarna blev jag infångad när min skoltrötthet dök upp. Jag hade fått höra av en (sämre?) lärare att de inte hade några högre tankar om mig då jag var från en problem familj, han visste att det aldrig skulle bli nåt av mig. Bytte året efter skola och där fanns de som är som du !!! De brann för att hjälpa ungar till självhjälp!!!
Tack att du finns, fortsätt sprida dina ringar på vattnet .

Ps. Underbart från programmet var också att du uppmuntrar barnen att fråga varandra , på så vis kommer de lättare klara sociala engagemang senare. På mina barns skola blir de utvisade så fort någon pratar om inte läraren bett dem tala.