Vi förklarar oss så ledigt och enkelt:
– Hon har ADHD.
– Han är autistisk.
– Hon har läs-och skrivproblem!
– Han kan ingen matematik!
Och så definierar vi alltid eleverna genom sina avvikelser. Vi kan se till lärandet. Det kan betyda att vi vrider och vänder på förhållningssättet. Till förmån för alla elever. Förväntan om, erbjudanden att, ja… skolan är generös!
Han är döv på vänster öra. Hon är närsynt. Han är färgblind. Hon har kronisk ryggvärk.
Ledtrådar till hur elevens verklighet påverkar elevens lärandesituation, pusselbitar vi behöver förhålla oss till, ta med i beräkningen så att eleven själv inte behöver anpassa sig utan kan ägna sin tid och kraft åt lärande och utveckling.
Hej Morrica, jag håller med dig, allt ska ordnas för elevernas lärande. Jag vänder mig inte mot diagnoser men vänder mig mot skolans lättsamma etiketter som alltför sällan inkluderar lärandet och förmågan att lära. Det skulle ha framgått tydligare än det jag nu skrev. Jag inser att mitt inlägg kan missförstås.
Jag vet att du inte gör det, men tänker att det inte alls är säkert att alla som läser vet det, därav min kommentar.
Det var en alldeles utmärkt markering så att jag fick en chans att justera och skapa reda i mina ord. Jag tackar dig för det. Anne-Marie
Dessa diagnoser är till stor del tidsbetingade, framförallt ADHD och Asperger(vilket blev en diagnos först 1994), och man fokuserar på dessa avvikande diagnoser istället för att jobba med elevens aktuella problem som man gjorde tidigare.
Vidare tror jag att en förklaring till varför det är så många som diagnostiseras hit och dit är därför att kriterierna är så vida och ospecifika (har läst någonstans att så många som 30% uppfyller kriterierna för ADHD).
Men samtidigt kan man ju fråga sig varför de är så vida, och följaktligen varför toleransen är så snäv. Och förklaringen till det tror jag ligger mycket i hur samhället ser ut idag. Vi lever i ett samhälle idag som ställer högre krav på individen än vad det gjorde tidigare, vi lever också i ett högteknologiskt informationssamhälle där vi matas med mängdvis med information, som våra hjärnor knappt klarar av att bearbeta, dvs att sortera ut, kritiskt granska, och reflektera över. detta innebär att det finns flera individer som ej klarar av att hänga med och blir förvirrade i detta just nämnda och dessa får följaktligen någon av dessa diagnoser.
Eftersom skolväsendet är en del av samhället influerar detta synsätt även lärare i deras bedömning av elever.
/andreas
Lättsamma etiketter, ja, iaf lättsamt utdelade. Tyvärr ses det inte lika lättsamt på att anpassa, vrida o vända på synsättet och undervisningen för att utgå från styrkorna. Dessa elevers har ofta hög kreativitet, intelligens, intressanta specialintressen.
Skolan kan vara generös. Men för ofta är den inte det. När den är generös och även dessa barn inkluderas full ut, är det berikande för alla. Eleven. Hela skolan. Alla elever. Läraren. Det etiketterade barnets familj…