”Han försvann bara nästan!

Den lilla människan. Alltid den lilla människan. Men i den lilla människan finns det stora tankar, fantasier och drömmar. Jag tänker att vi må vara små och inordnade i något större. Men ett eget litet undanskymt rike kan vi skapa oss genom att samtala med någon nära. Vi kan drömma om en sommardag. Vi kan gå en långpromenad. Vi kan tänka. Vi lever! Om än som små och inordnade i något större. Jag tänkte så då jag såg mannen i den stora, stora miljön. Han försvann bara nästan!

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt och har märkts med etiketterna , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.