Skolan en berättelse om det trista!

Jag tänker skola. Men alltid i bestämd form. Skolan! Skolan kan vara så mycket. Den egna skolan, den egna föreställningen om skolan, den skolan som barnen går i. Skolan är knutet till det jag själv har erfarit, kan något om och tror mig förstå.

När alla talar om skolan som något gemensamt så blir det fel. Det finns så många skolor i Sverige. Det är ingen som har ett helikopterperspektiv över hur skolsverige ser ut. Styrdokumenten har ett skoluppdragsperspektiv. Det ska verka för en slags nationell likvärdighet.

Lärare är mitt i skolan. Om lärare får berätta och deras berättelser anses äga värde och betydelse så kan skolan kanske låta höra talas om sig. Om man inte ser ned på lärarens yrke och tror sig veta bättre.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

2 svar på Skolan en berättelse om det trista!

  1. Eva-Britt skriver:

    Tack. Så sant. Jag hoppas de som ser ner på lärarna s yrke läser din blogg. 🙂

  2. Eva-Britt skriver:

    Tack. Så sant. Jag hoppas de som ser ner på lärarnas yrke läser din blogg. 🙂

Kommentarer är stängda.