Jag tycker vi ska ge ordet flum en pedagogisk förklaring och ett innehåll. Vi talar med ord som har blivit stridsord och därmed skjuts från skyttegravar. Flum blir ett motord till kateder. Men vad menar vi? Jag vill gärna samla på mig ett ordentligt innehåll kring ordet flum så att det definieras och integreras i skolspråket.
Vi är våra språk. Om jag säger stol så ser du en stol och jag en annan. Men vi glömmer att stolen är en stol för mig och en annan för dig. Det är för att vi aldrig någonsin riktigt beskriver våra föreställningar om hur vår stol ser ut eller vad vi själva räknar som stol. Ja…från mitt ordrike till ett annat – VAD MENAR VI MED FLUM? Vad är det i skolan? Hur ger vi ordet flum ett innehåll?
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Är det inte så enkelt som att FLUM är ”aktiviteter man inte känner igen, som man inte förstår och som därmed verkar konstiga”. I SYNNERHET då det gäller fenomen man (tidigare) tycker sig ha bra koll på.
Fördomsfullt exempel från annan plats än skolan: Beteendeterapi för en jordnära norrländsk pensionär.
Eller: En brainstorming-workshop för en old school-militär.
🙂
Allt gott, vännen!
Tack för att du tar upp vikten av vad vi lägger i olika begrepp. Begreppen kateder och flum framställs ofta som motpoler och jag upplever också att de används lite som slagträn i skoldebatten många gånger. Själv skrev jag ett liknande inlägg mitt i katederdebatten.
http://lararegertie.blogspot.com/2011/03/och-aldrig-motas-de.html
Jag håller med Hans. Man benämner saker som ”flummigt” när man inte förstår vad de går ut på/handlar om/syftar till.
Bra att du utrönar vad det är vi pratar om!
Det finns ett innehåll – men vad är det, dessa! Vi måste söka förklara oss – inte beskriva ordet! Förlåt att jag kämpar på med frågan men innehållet är behövligt! A-M
Flum för mej är en undervisning utan struktur och tanke. En undervisning där läroplanen inte är i fokus. En skola med låt gå-känsla, ”de lär sej alltid något”, ”det har vi gått igenom”. En skola utan tanke om vart är vi på väg, reflektion, eftertanke och bedömningar.
Lotta
Jag tror att det är så här;
De som tycker att skolan inte lever upp till deras bild av skolan (kanske inte förstår, kanske ser provresultat som inte är så glada) har anammat ordet FLUM som en negativ benämning för skola som inte fungerar. Dessa personer (ofta utanför skolan som ser in) ser den ”enkla vägen” att komma tillbaka till resultat som är ”glada”- alltså vi inför mer diciplin, bestämmer att ungarna ska ta av kepsen och lyssna och var tysta.
Motreaktionen blir då från de lärare som tycker om sin skola, som inte känner igen sig i bilden de andra målar upp tar då ordet FLUM och gör det till sitt eget där det då istället står för kreativitet, samtal, grupper, estetik, alla sinnen m.m.
FLUM har alltså blivit ett ord som har olika betydelse beroende på person.
För mig är FLUM fortfarande negativt och jag önskar att man kunde hittat ett annat ord som kunde stå för det kreativa, tänkande, inspirerande utbildningssystem som vi vill ha utan att för den delen gå tillbaka till diciplin och rädsla.
Jag instämmer fullt ut med Lotta
Jag har alltid ställt mig något frågande till hur ordet, flum, används i pedagogiska sammanhang. På lärarhögskolan använder sig många kandidater av ordet för att beskriva innehållet i en viss kurs. ”Vilken flummig kurs!” Kurser som anses flummiga har jag ansett innehållsrika och betydelsefulla för min yrkestillblivelse. Kanske är det jag som är flummig, då? Jag kan nog inte ge ordet något innehåll då jag inte använder det inser jag i skrivande stund.
Malin
Malin
Är det nu jag ska göra reklam för flumpebloggen? 😉
Ja det ska du göra Janne! Beskriv innehållet i ordet flum! A-M
Kanske dags att ge flum ett nytt innehåll. Flum är för mig rätten att vara, utan mål och utan uppföljning av resultat. Det har inget med ”flumskola” att göra. Den benämningen känns gravt politiserad och är i verklig mening ointressant. Jag tror på elevens rätt att få ”flumma” en stund, dvs återhämta sig, vara, betrakta, uppleva nuet där krav saknas på aktion eller identifierat lärande. Och jag tror att skolan ska ha plats också för detta. Naturligtvis måste det inramas av tid och rum. Syftet är att se elevernas axlar sjunka en aning, låta eleverna dra djupa andetag och betrakta sig själva, varandra och rummet de är i. Som munkarna i en scen i filmen ”Gudar och människor”, när de sitter tillsammans runt ett grovt tillyxat bord. De gråter, skrattar och tittar varandra i ögonen. De är människor. Elever är också människor.
Jag tror att flum är svårtolkat! Det är ett ord som hamnat snett i ett antingen eller synsätt – men ingen har definierat ordet eller givet det ett innehåll. Kanske kontentan blir att flum är flum. Då är det två ord utan innehåll men med en stämpel. Jag tror vi kan bättre än så. Ska bli roligt att definiera katederundervisning på samma sätt. Ge det ett innehåll.
Det finns en utmärkt definition från förra året, signerad Olle Holmberg: http://www.skolaochsamhalle.se/skolpolitik/olle-holmberg-om-flum/
Själv ser jag det som en hyllning till det komplexa. Till erkännandet av det faktum att världen (liksom skoldebatten) består av nyanser och att vi alla – oavsett om vi står bakom katedern eller framför den – har samma mål i sikte, även om debattens retorik får det att låta annorlunda.
Flum för mig är det faktum att det inte finns några entydiga svar.
Åh jag älskar ord! Tack alla så här långt! Jag ska absolut läsa Olle Holmbergs artikel. A-M
@Janne
”Flum för mig är det faktum att det inte finns några entydiga svar.”
Detta är för mig en positiv betydelse av flum en sådan jag skulle vilja ha. Så klart att många kan bli rädda när det inte finns några entydiga svar. Människan har väl alltid strävat att ordna kaos? När en person inte kan sitta inne med alla svaren kan ju flera ha rätt? Hur blir det då? Vem är det då som undervisar? Jag förstår att många kan tänka så.
Blir det inte vår uppgift då att göra lärande synligt? Visa på hur arbetet förs, hur processen kan se ut. Då blir det kanske lättare för de som tvekar, de som inte tror på den skolan som får lov att vara ”flummig” därför att samhället är flummigt och det är det som är våra barn/elevers verklighet.
Är det inte ett problem att flum oftast utanför skoldebatten är något nedsättande, något otydligt som inte är särskilt (väl)strukturerat som i Svenska akademins ordlista: ”intellektuellt oredig” (som Olle Holmberg tar upp i artikeln som Janne tipsade om ovan. Som för övrigt är en jättebra artikel för att förstå det positiva begreppet flumpedagogik).
Jag förstår tanken i att erövra eller återerövra flumpedagogik till att betyda något positivt. Men kan det inte vara en (onödigt?) stor utmaning om folk i allmänhet helt enkelt förstår det som intellektuellt oredig pedagogik? Att både begreppet och innehållet/betydelsen måste försvaras/förklaras?
Jag undrar när ordet klev in i skoldebatten?
För mig innebär flum något lösligt och flytande. Till tankar som bör räknas som flummiga hör idéer om att det inte finns några sanningar utan bara tolkningar (och då blir ju undervisning svår, medge det!). Det finns i flummet ett avståndstagande från kunskaper som trista fakta eller utantilläxor, och därmed en bristande förståelse för hur människor fungerar kognitivt. Till detta hör naturligt en bristande koppling till och förtrogenhet med vetenskapligt och kritiskt tänkande.
Visst flummiga skrifter kan möjligen räknas som poesi. En innovativ ordskatt hör till dess
dess främsta kännetecken.
Orden flum och pedagogik bör inte användas tillsammans. Då förlorar båda orden sin mening.
torestad.blogspot.com
Vårt lilla försök att göra det positivt 😉
genom
Fantasi och
Lek
Utvecklas
Människan
http://hem.bredband.net/winsthen/Webbplats/FLUM.html
FLUM= Fördjupat Lärande och Utveckling genom Medskapande.
(Hans-Åke Scherp)