Jag talade med några pluggläsande flickor på pendeltåget denna morgon. De pluggade till prov. Jo, Ja, de trivdes på sin skola berättade de, dessutom reste de långt för att komma till den. Pendlade varje dag. Nu skulle de snart ha prov. – Vi har många prov! Mycket att plugga!
Det var på frågan om lärarna och tillgängligheten till dessa som jag kom att fundera. Eleverna vill verkligen ha lärare att fråga, komma till, diskutera med och få ställa sina ”korkade” frågor för att de vill veta. Men lärarna är inte där då man söker dem. De är sjuka och borta och vikarier sätter man inte in. Det blir svårt, sa eleverna. Man vill ju prata med en lärare.
Ibland tänker jag att trots att det är mycket att göra på en skola så borde eleverna komma i absolut första hand också utanför undervisningstiden. Hur det nu kan ordnas organisatoriskt vet jag inte för jag vet också hur ofantligt mycket arbete en lärare kan ha. Men jag måste få önsketänka! Och om eleverna nu så gärna vill utbilda sig måste de ju få en rimlig möjlighet att göra just det! Och som jag förstod det på eleverna på tåget – det är läraren som är möjligheten!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Så sant! Jag är aldrig på plats senare än åtta (lektionerna börjar halvnio) och går väldigt sällan hem före fyra (utom fredagar då eleverna gör detsamma) och min dörr står alltid öppen. Ofta tar jag en fika i skolcaféet. Detta skapar (jo, jag tycker de ska skapas aktivt – även de spontana) generöst med tillfällen till dagliga möten och samtal med eleverna. Jag förstår inte hur jag skulle kunna sköta mitt arbete om jag inte vore där?
Jag kan inte säga det nog ofta; tack för allt ditt kloka skriv! Du är mig en ständig källa till inspiration och uppmuntran!
I vårt allt mer uppskruvade samhälle så hör jag till de som tror att elever behöver tid att arbeta med problem, att leta alternativa vägar till kunskapen, att förbereda sina frågor. Jag tror inte att den OMEDELBARA behovstillfredställelsen är det bästa.
Däremot kan jag bli djupt upprörd över att våra strömlinjeformade skolor aldrig har några reserver. Tillfälliga inplockade vikarier är ingen lösning, de kan inte tillräckligt för att ge eleverna något meningsfullt. En skola som har reserver, de har lärare som har tid över så att de kan hoppa in när någon blir sjuk, de har inarbetade vikarier som känner skolan, det kan verkligen göra nytta för eleverna. Ett totalt avbrott i den lärarledda undervisning, frågor som efter veckor är helt bortglömda, det är inte rätt mot eleverna.
Jan, jag tror på ett visst motstånd. Må gott, A-M