Öpedagogen och jag har tagit många pedagogiska promenader ihop. Jag vill ju så gärna prata pedagogik. Öpedagogen har talat om sin geocaching och sina cacher, alltså något hon envisas med att söka upp via sin mobil eller sin GPS. Jag har inte förstått men nickat med för att jag ser ju hur intresserad hon är.
Jag har ärligt talat inte förstått det hela. Men så går vi, på öpedagogens förslag, en geoccahingpromenad. Jag är måttligt intresserad för jag är rädd för att få nya intressen som på ett eller annat sätt petar ut något av de jag redan har. Men det är då Öpedagogen med spänning säger att – vi är väldigt nära en nu….
som jag börja leka. Det är som en skattsökarjakt. Jag får leta. Jag fullkomligt skriker av lycka då jag hittar min första cache. Sen svor jag också med en lycklig röst att nu så har jag ju fått smaka på det här och jag anar att jag inte bara fått ett nytt intresse utan kanske också att jag blev helt såld.
Då tittade jag på Öpedagogen och hon såg med ens så ofantligt generös ut: Visst är det kul! och så letade hon genast upp en ny för oss att hitta.
Och det här gör Larmats:
@larmatsMats Larsnäs
Läs blogginlägget Förskolebarnen testar geocaching o ger guldpengar uppdrag ut i världen #geocachingiforskolanihallandhttp://bit.ly/l7oGDu
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
du inser ju hur mycket kul man kan göra med eleverna – leta reda på geocashar och lämna en limerick till nästkommande, lös chiffer av noter eller planeternas ordning eller vilken annan kunskap som helst för att få fram koordinaterna till nästa geocash, nu har du hittat ett galet pedagogiskt verktyg 🙂
Pingback: Geocaching – låt skattjakten börja! | Christermagister
Välkommen in i gemenskapen 🙂 Nu kan du snart inte gå utanför dörren utan att fundera på om det inte ligger en gömma i närheten 😉
// Fossing
Ticketack!