Tugga i dig språket!

Hela skolan har ansvar för språkutvecklingen. Lokalvårdaren är därför också språkvårdare. Jag undrar hur många begrepp och ord som finns i lokalvårdarens språk. Jag undrar hur lokalvårdaren kan få tillhöra skolans skolutvecklingsuppdrag där språket står i fokus. Jag tänker så om alla som är i skolan. Det borde vila ett språkutvecklingsuppdrag hos var och en av oss.

Ja, nu tänkte jag på den underbara skolmaten. Den som vi är unika med. Blott Sverige den svenska skolmaten har. Världsunika! Där finns också en hel språkvärld där lekfullhet och smaklökar kan aktiveras med våra ord.

Jag tänker på maten i skolan. Vilken källa till språkutveckling. Dagligdags läser man upp menyer i klassrum. Små elever bokstaverar sakligt utan att erfara smaken i ”spagetti med köttfärssås” eller ”fiskpanetter med potatis”. Och så blir orden om maten bara ord och inte känsla och smak i gomar och munnar. Nej, tänk att språkberika maten:

  • Farfars pannbiffar med röd lök stekt i smör med citronslungad potatis och en knippe dill serveras med välkyld mjölk eller iskallt klart kranvatten. Mumsa i er och njut är dagens skolmatsalsord.
  • Spagettitrassel med köttfärsröra a la rektorn. Serveras med humor och en näve persilja. Drick gärna mjölken vi fått från kossorna i Småland.
  • Cowboybiff med saltad gurka, skivande morotsslantar och små runda härliga potatisar. Till detta får man ta en ärta. En grön. Vill man ha två så går det också bra.

Ja, det här var mina påhittade menyer. De riktiga och verkliga menyerna hittar ni hos Runstensskolan. Där kan man snacka om språklökar. Det vattnas i munnen. Skolmaten är en del av språket. Ge maten en pedagogisk plats i skolan! Uttryck den!

 

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.