Husen där allting kunde ha ägt rum

Det är något alldeles speciellt med gamla stenhus. I ljuset är de vackra men i mörkret blir de liksom spöklika. Jag sov i ett slags slott en natt och jag sov hela natten medan tystnaden var magnifik och det stora regnet sitt eget instrument. Det sades att det spökade i huset där jag sov. Jag hann inte ens vara skeptisk. Jag förstod inte bättre än att fråga hotellägaren hur mycket det hade spökat under natten.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter och har märkts med etiketterna , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.