Jag fick order! ORDER! av min Naprapat att genast
ta en redig promenad så att inte ryggen skulle låsa sig igen.
Jag tog en ganska löjlig promenad,
för jag sträckte på ryggen och tog bensteg som
såg sjumila ut.
Ja, vad gör man inte för att kurera sig.
Efter dusten med ryggen,
så tänkte jag…
SJÄLEN!
Själen behöver också sitt.
Och magen!
Så jag promenerade in i en affär:
sa:
– Goddag, vad har ni här?
och då visade det sig att en av mina
liksom en aning närmare vänner
arbetade just där denna dagen.
Hon såg på mig,
jag såg på henne.
– JAHA – ÄR DU HÄR?
sa vi genast samtidigt.
Sen tog jag mig en promenad runt och runt
och runt i detta lyriska matinköpsställe
tillika lunchställe…
Då jag slog mig ned (förlåt naprapaten) så
började jag prata med en person tätt intill
och då den personen gick
var det sista jag hörde…
– Du hallå… fotografera brysselkålen… jättefina är dom!
Fylld med ord, en varm kram,
några nötter och en ljuvlig marmelad,
tågade jag ut i StorStockholms
kyla… och ryggen… ja… jag går fortfarande
snett … men men men…
jag är glad ändå!
som härmed erbjuder en inblick i min vardag
och i mitt ordskafferi…
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Konstiga grejer. Det är tvâng att smaka pâ de: t.e. ”Lagrito´s, inget mög, bara kvalité, Pirum. dögod chili/vanilj/peronchutney…….” När blir det?
Allt gott.
Man blir liksom så glad av att vara inne på din blogg!
Åh så roligt att läsa, Anne-Marie som behöver just de där orden. Har vridit ryggen i felläge… så jag roar mig med att tänka på annat, skriva och lägga in bilder. A-M
Ser nästan ut som mormors skafferi…..underbara ord och kompotter…
Ja – det är som ett skafferi… gott, gott! Ha en fin helg Plura! Anne-Marie
Jesus – den här festen kan man göra varhelst – jag har i hela mitt resande liv besökt platserna man handlar maten på… och förstått ingenting och ibland köpt på mig och med mig trots att jag inte förstår vad jag får… men man vet ju att är något ätbart… A-M