Jag gillar inte förstärkande etiketter. De distanserar och gör mig till en annan. Ibland får jag höra att jag är en sån där lärare som inte egentligen finns. Då försöker jag skaka på mina ömma läraraxlar och befria mig från etiketterna. Jag räds dem. För jag finns. Pedestalen är inte min plats.
Jag vill sprida idéer, verka för modeller, lära ihop med andra, högrösta om läraryrkets verklighet, orda och beskriva, göra misstag och undersöka hur man kan lära av dem, utveckla mig själv tillsammans med andra, grubbla på teorier, sätta läroplanen i verket.
Jag har fått mandat och ord att verka genom. Mitt yrke är lärare! För mig är det stort nog!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
Vad är det som gör Anne-Marie till en lärare som inte skulle få finnas på riktigt?
Är det hennes ödmjukhet inför lärandet och hennes frågor till sig själv om hur hon som pedagog ska lyckas attrahera barnen och ungdomarna att vilja vara inkluderade i våran skola?
Är det hennes förmåga att se förbi kepsar och luvor och fokusera på människan där under?
Är det hennes välkomnande sätt som får elever att känna sig lyssnade på även om deras orförråd bara för tillfället innehåller ordet JÄVLAR?
Skrämmer det ”oss” att hon fixar det som vi alla andra också skulle fixa…….om vi ville?
/Hans
Okej, jag kan förstå hur du känner, men när man lyssnar på dig så blir man väldigt fascinerad och jag skulle vilja påstå att du är en lärare som är något utöver det vanliga! En sån lärare som jag vill vara! Jag tror att du ska suga åt dig det som komplimanger! =)
Hej Sara, jag är gärna en modell för något som man kan pröva, och det är jag gärna. Jag tänker alltid att vi har objektet lärande ihop – alla som möts. Det betyder att vi alla kan tillföra, undra, fråga och lägga oss i i allra bästa mening, vi delar något och detta delande kan vi alltid göra större. Elevernas röster är också viktiga. Dem kan vi alltid beakta och lära av. Mitt inlägg har inget med att få självberöm att göra – utan att förskjuta fokus från person till innehåll. Innehållet kan vi alltid dela. Som vi har gjort nu. Tack Sara.
Hej Hans, dina frågor riktar sig utåt och det är spännande. De riktar sig också in mot oss lärare. Vi måste få utmana oss själva, utveckla vår profession via orden vill, kan och vågar. Vi bör se varandra med respekt och lära av det som händer. Jag vet inget svårare yrke än lärarens. Jag har prövat flera. Jag vet inget yrke som har så många bollar i luften samtidigt, så mycket relationer i rörelse och så mycket vilja att delta och förändra. Jag blir glad över frågeställningarna här för dessa frågor riktar sig in mot lärandet. Och detta lärande kan vi dela alla. Jag vill bli förstådd så. Jag vill också hälsa till Hallsberg med värme för hur ni tog emot mitt innehåll i min föreläsning, ticketack! Låt oss nu skolverka utifrån vår unika yrkeskompetens och för att eleverna ständigt påverkar det vi erbjuder i kursplanerna. De vill visa på läroplanens inledande del. Med värme, Anne-Marie