Läser en roman

… och jag läser en självutlämnande berättelse om en mycket trasig barndom. Om jag vore lärare skulle jag tänka att jag via min undervisning kunde läka lite i kanterna, värma lite i själva barnkärnan, möta upp som vuxen. Jag läser om en trasig barndom. Skolan var bara en plats på en avsittarbänk. Precis det elever med trasiga barndomar inte behöver.

Det här inlägget postades i Barns rättigheter. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.