Det är märkligt besvärligt att vara en kreativ lärare i en miljö som är så intetsägande som ett svenskt klassrum när det är som mest försummat. Ibland ryser jag för själva tanken att jag skulle bli tvungen att undervisa i klassrummet det och det … och så tänker jag … om jag mår så dåligt i dessa rum … hur dåligt mår inte eleverna? Vad är det vi berättar för dem genom att göra miljön till en pedagogisk parentes? Hur viktig känner sig en elev i ett rum som består av stolar, bänkar, persienner, en affisch och …
Jag funderar över vad ordning och reda är i ett rum som är totalt tomt på allt!
Nu fick jag en idé! Tack! 🙂