Flykten från läraryrket

Läste någonstans att det var många, många lärare som ville lämna sitt yrke. Det var en tung läsning. Det är många måsten som tynger ned en lärare. Kanske vi tillsammans skulle titta mer på vad i yrket som gör en lärare upplyft, nyfiken och glad. Många lärare jag talar med säger att det är mötet med eleverna som är det bästa med yrket. Kanske vi skulle fokusera med på just detta – läraren tillsammans med eleverna. Kanske vi också skulle börja med att polera upp skolans inre verksamhet, orda om det som händer i skolan med andra ord, stå för professionen trots att det är svårt och tungt, få hjälp att organisera skolans arbete mot det som faktiskt sker i den. Kanske rektor skulle få stöd i att vara den ledare med pedagogisk insikt som faktiskt får möjlighet att besöka klassrum och diskutera pedagogik med lärare såväl kollektivt som enskilt. Jag tänker att det handlar om att skolan i sig själv förlorat ett eget värde. Det är detta värde jag letar efter. Kanske vilar det i själva förlusten av detta värde som gör att lärare vill fly yrket?

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

2 svar på Flykten från läraryrket

  1. Magda skriver:

    Icke! Jag stannar!

    Men visst finns det så mycket vi kan/ska/måste göra! Fast ibland känns det en smula tungt – när vi inte drar åt samma håll. När en del redan tröttnat eller kroknat eller något annat…

  2. Gridens skriver:

    Din analys är bara så rätt! Mer och mer administration tar glädjen från oss som främst ser yrket som något kreativt. När kommer utbildningen av lärarsekreterare?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.