Det slog mig då jag satt på det lilla café´som specialiserat sig på kaffe. Det är det enda som serveras här. Det är ett enkelt ställe och på samma gång mycket exklusivt. Mina ögon går över menyerna. Mina ögon läser och min näsa fångar in. Det är det där med att man endast på helgerna serveras kaffe bryggt och silat genom Melittafilter och porslinshållare. Och jag minns att hela min uppväxt fått kaffe på detta vis. Kaffeapparaten kom någon gång då jag var elva. Men kastrull, kaffepanna, filter och Melittahållare – ja det hör verkligen till min uppväxt. Nu är det en unik händelse. Nu serveras det bara på helgerna. Jag tänker utveckling.
Visst är det så att jag på lördag kommer kila in på samma kafé och beställa just det som bara serveras på helgerna. Det kommer jag göra. På vägen ut ser jag hur dyra dessa porslinsfilterhållare är. Svindyra. Gårdagens ting är ofta det. De kommer nämligen med minnen och historia. Nya saker kläs snabbt i begär där orden kommer från den som producerat. Gamla saker har berättelser som berättas av dem som upplevt dem. Det kostar på med sådana ting.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
