Spökskrivare – Bu! säger jag!

Jag hade en spökskrivare en gång. Det visade sig vara en manlig spökskrivare. Jag upptäckte att spökskrivaren skrev livligt på sitt manliga sätt och jag förstod att min spökskrivare inte alls kunde spökskriva åt mig. Jag blev liksom påmind om mitt kvinnliga sätt att skriva hur märkligt det nu kan låta. Jag bad spökskrivaren sluta upp att skriva men han fortsatte. Det var ett himla arbeta att få honom att sluta. Det tog tvärt stopp då jag hällde ut den osynliga bläcket i diskhon. Jag kände en kall vindil bakom ryggen och i samma stund var jag ensam med mitt skrivande. Så har det förblivit.

 

Det här inlägget postades i Verkligheten. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.