Och så vill jag bara säga att jag är så glad att jag hittat hit och upptäckt dig! Jag är en 35-årig lärare som höll på att tappa fotfäste och fokus på vad som verkligen är det viktiga med lärande, kunskap undervisning. Jag liksom försvann i alla mallar och åtaganden och föreskrifter och kunskapsKRAV med betoning på ”krav” och inte på KUNSKAP. Men jag såg ett program med dig och läste lite på din blogg och nu är jag tillbaka på banan igen. Tar mig tid till reflektion, att lyssna, att utvärdera, prova, göra om, göra annorlunda. Med en bra läroplan i ryggen så klart, men också med mitt eget kunnande som jag samlat på mig under snart elva år. Ja, det jag vill säga är i alla fall att du gav mig glädjen och lusten tillbaka på kort tid. Tack!
Idag fick jag också den finaste komplimang jag någonsin fått av en elevs förälder (hon är också pedagog). Hon sa: ”Du påminner mig lite om Anne-Marie Körling, du ser barnen och fokuserar så mycket på och berättar för dem vad de kan och vad de är bra på”. Det kanske blir ett nytt uttryck; ”Att göra en Körling”:)
******
Klart jag värms av orden. Jag tänker att varje lärare som kan se och förstå sitt eget värde och relationen till eleverna, vikten av att själv känna lärande styrka. Om jag bidragit till det kan jag värmas av att få ta emot, fullt ut. Jag behöver också få ta emot för att kunna ge. Det är nog mänskligt och gäller oss alla. Ticketack!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
