Vi fyller på längs raderna av varor i matvaruaffären. Jag avskyr priset som säger köp två så kostar det si eller så. Jag köper två och kan inte förstå att jag behöver två. Jag vet att jag behövde en. Lite längre fram i disken erbjuds jag att köpa tre och hur det blir billigare så. Men jag behöver bara två, inte tre. Jag inser att jag lockas, pockas, luras, erbjuds, förväntas och så fylls vagnen på. Det är något med ekonomin som styr. Jag tror jag tjänar. Men jag gör inte det.
På vägen hem köper jag en julgran. Grantoppen är av och det är tradition att köpa sådana granar i min familj. Jag köper den. Pengarna går oavkortat till någon idrottsförening.