Sysselsättning!
Märkliga ord.
Sätta någon i sysslor?
Jag gör en ordbokspromenad:
En syssla handlar om något som man gör hemma. Dagliga sysslor skulle man kunna säga. Det finns sysslor inom arbetslivet också. Det hör samman med praktiska yrken; portvaktens och vaktmästarens!
Det slår mig då att portvaktens sysslor måste ha försvunnit. Jag har har inte mött en portvakt på år och dar (ordboken är tryckt 1986 och den tar upp gamla fenomen… ). Jag har faktiskt inte träffat en portvakt sedan jag var liten. Den portvakten sysslade med att skrämma barn. Portvakten bodde längst ned i porten. Han kom ut, arg som ett bi då jag och min yngre bror passerade förbi hans dörr. Bakom honom stod en blid liten fru som vinkade sina förlåtande händer över alltsammans. Min portvakt lärde mig att livet är en aning svårbegripligt. Då portvakten för några enstaka gånger hade utomhusliga sysslor öppnade portvaktsfrun försiktigt dörren då vi passerade, vinkade in oss två små rädda ungar in i sitt husmoderliga kök där sysslorna var bakning, strykning, mangling och … och där öppnade hon skafferidörren och plockade fram polkagriskaramellerna och bjöd oss…
– Snälla barn, ta tre var, viskade hon!
Nåväl: sysslor?
Man kan sysselsätta någon. Det betyder att man sätter någon i ett slags görande. Men om man då betänker vad sysselsättning är – dvs att man själv gör något – så betyder det enligt ordboken att den sysselsättning man själv gör handlar om något meningsfullt för sig själv. Frågan är då om man kan sysselsätta någon annan? Hur vet jag att det jag sätter i händerna på någon annan är meningsfullt för denne person?
Men å andra sidan… att nervöst syssla med något som att envist trumma på bordsskivan för att man är sysslolös kräver kanske sysselsättande insatser av en omgivning som räds det kreativa i att för en stund uppleva sysslolöshet och en aning kreativt sysslolöst. Människan behöver en aning sysslolöshet för att hitta meningen med alltsammans som har med det mesta att göra.
Jag är idag sysselsatt. Det betyder att jag sysslar intensivt med något. Men om jag petar i ordet vill jag förstå det som att jag redan gjort mina sysslor, tempus i ordet sitta är dåtida, alltså jag sysslade igår. Nu sitter jag mest och rullar tummarna. Sysslolös!
Känns en aning underbart!
Anne-Marie
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
