Barn kan aldrig bli projekt. Barn är aldrig objekt. Barn är subjekt. Har egna tankar, funderingar, viljor, känner och upplever. Barn relaterar. Alltid. Vi kan heller inte göra lyckan till objekt. Men närvaron och relationen kan vi alltid ansvara för.
Kliv ned från vuxenhöjden, böj på knäna, titta gemensamt på det som ligger framför er, sätt ord på saker och ting, titta in i varandras ögon och försök vara precis där. Låt inget annat brus få störa eller knacka på. Tomas Tranströmers ord är svåra – Uppdrag. Att vara där man är.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
