Men … supernanniesutbildningar på hög nivå …

Man har konstaterat att man inte är förmögna att ta hand om sina barn. I Storbrittanien ska en utbildningssatsning därför äga rum. Och det ska vara klass på den. Och så ska barnen bli som små änglar och framtiden räddas.

Varje gång vi är i närheten av barn har vi ett ansvar om relationen. Barn är inte onda, är inte små vuxna, är inte … barn relaterar, härmar och svarar på hur världen runt omkring dem svarar dem. Barn är inte objekt för fostran. De deltar i hur vi är och vad vi visar, gör och besvarar eller undlåter att besvara och för de gränser som en annan människa visar just därför att hon är en annan människa. Det är det där med ansvaret om, med och till. Det kan bara vuxna ta. Det kan ingen annan vuxen ta. Så ser jag på det!

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.