Det är fredagkväll och jag vandrar genom något kylslaget. Det är ensam väg genom bostadsområdet. Fönstren blinkar ljus. Portarna igenbommade med siffror. Jag möter ingen. Vinden leker med människornas kvarglömmor. En burk rullar efter mig på gångstigen. Som en påminnelse.
Inlägg som berör samma teman:
Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.
Det är elevens rättigheter läroplanen förmedlar, det är lärarnas uppdrag läroplanen beskriver! Skolan får en läroplan, men lärare bygger den!
****
Inte utan min läroplan!
TIDSRIKA – Ett vackert ord. Dessvärre är det få som kan klara av att välja bort sitt arbete för att skapa mer tid.
Men det är en annan historia.
INFRYST – motsatsen till utbränd. Infryst är ändå ett obehagligt ord. Det är en handlingskraftig person som inte alls har gått in i någon vägg alls, men har frusits inne så handlingarna inte kan genomföras.
VIOISMEN – det är den rörelse som omfattar VI. Det är alltså allt annat än ensamt. Det är inte DU och det är inte JAG. Det är VI!
Bokstäverna dina; deras digitalt beskrivna promenad över det vita arket är absoluta påminnelser om allt annat än nonsensskriverier under vilken kategori de är arkiverade.
Här är bottnarna många; textens tolkningsbarhet är oändlig under underbart suggererat foto.
Jo, poesi lämpligare arkivkategori, mer adekvat, mer Anne-Marie. Den existentiella helheten bara är så härligt outgrundligt obegriplig. Bara detta ofta förvånande: att det mörka kan bära ljuset i sig. Men viktigast ändå är modet: att våga.
Att våga.
Ojsan. Fort gick det här. Gör mig oroad. Det problematiska med bloggande datorkommunikation är hastigheten, tidsaspekten. Det ska gå fort och den viktiga eftertankens mogna, djupt förändrande arbete och goda inflytande hinner inte verka/gestalta.
Hej!
God fortsättning 2012.
Gott hopp.