Inga ord och vem är jag då

Postat den 14 januari 2012 av Anne-Marie Körling

En gång tog sorgen och smärtan stryptag på mig. Jag blev tyst. Världen var inte densamma. Jag behövde språket för att göra den verklig igen. Men ljuset ville lysa upp och in i gårdagen. Inga strålkastare föll på nuet. Mörkret var framtiden. Jag behövde språket för att lysa upp det framtida. Förstå min plats här och nu. Det går inte riktigt att skilja språk från identitet. Jag hade inga ord. Jag visste inte vem jag var.


Inlägg som berör samma teman:

  1. Böckerna i de många språkens värld
  2. Om intelligens och medvetande: ”Intelligenta kylskåp har inga rättigheter”
  3. Lektioner: Ord är inga småsaker precis!
Det här inlägget postades i Sorg. Bokmärk permalänken.

1 svar på Inga ord och vem är jag då

  1. Magda skriver:
    14 januari 2012 kl. 3:33 e m

    Just så. Jag har nyligen gjort en stor förlust. En djupt älskad vän som plötsligt inte längre finns. Utan orden skulle jag inte klara detta. Skriva. Prata. Läsa gamla mejl. Skriva mer.

    Och så musiken, förstås…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.