En gång tog sorgen och smärtan stryptag på mig. Jag blev tyst. Världen var inte densamma. Jag behövde språket för att göra den verklig igen. Men ljuset ville lysa upp och in i gårdagen. Inga strålkastare föll på nuet. Mörkret var framtiden. Jag behövde språket för att lysa upp det framtida. Förstå min plats här och nu. Det går inte riktigt att skilja språk från identitet. Jag hade inga ord. Jag visste inte vem jag var.
Här är jag. Hej HOPP!
-
Senaste blogginläggen:
- Krönika om Sigge och hästböckerna 2023-06-01
- Krönika om boken jag nästan inte vågade läsa högt 2023-02-01
- Krönika om bilderboken som träffar i amygdala 2023-01-27
Kategorier
Korlingsord på Twitter
- Jag i en annan skepnad: https://t.co/mV6OEbR3uZ about 14 hours ago from Twitter for iPhone
Arkiv
Lev Vygotskij:
Talspråket är alltid begripligt för barnet; det uppstår ur ett levande umgänge med andra människor, det är en fullkomligt naturlig reaktion, barnets reaktion på vad som händer omkring det och berör det.
Just så. Jag har nyligen gjort en stor förlust. En djupt älskad vän som plötsligt inte längre finns. Utan orden skulle jag inte klara detta. Skriva. Prata. Läsa gamla mejl. Skriva mer.
Och så musiken, förstås…