Födelsedag och den där andra dagen

Födelsedagen firar man. Jag firar mina barns födelsedagar för att det är väldigt stora dagar för mig också. På ett annat djup är dessa dagar. Jag har burit barn. Jag har känt dem nio månader innan deras födelse. Jag har föreställt mig dem. Och vips så är de där och förändrar allt jag tidigare kände till. Och hjärtats rum blev större. Det är också mitt hjärtas födelsedag. Och födelsedagen blir också barnens egna.

Och så den där andra dagen – dödsdagen. Den firar man inte. Men då en människa dött och lämnat. Så uppmärksammas dödsdagen och inte födelsedagen. Jag tänker inte så mycket på min mammas födelsedag trots att jag firat den i större delen av mitt liv. Däremot den dag hon dog. Den som satte punkt. Den dagen finns där med sitt slutgiltiga avsked. Efter den dagen blev allt om min mamma historia. Eller om min pappa. Eller om min …

 

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

2 svar på Födelsedag och den där andra dagen

  1. A skriver:

    ”Och hjärtats rum blev större. Det är också mitt hjärtas födelsedag.”
    Väldigt fint beskrivet om födelsdagar. /A

  2. A skriver:

    ”Och hjärtats rum blev större. Det är också mitt hjärtas födelsedag.”

    Väldigt fint om födelsedagar. /A

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.