Födelsedag om man är ensam

Det finns en aning redskap bakom bloggar  – de är av olika slag och olika kvalitet – nåväl. Jag kan iallafall se vilka sökord som gör att man hamnar på min blogg. Det är många sökord som handlar om födelsedagar. Jag har inte skrivit så mycket om födelsedagar men har en hel del idéer om födelsedagar. Bland annat tycker jag att man ska fira dem ordentligt i skolan. Jag tycker att klassen kan fira en dag ordentligt –

• Alla barns födelsedag.

Den har jag gjort några gånger. Dels i friare verksamheter för många, många år sedan. Ja, kanske till och med på det ljuva 1980-talet (ljuva?). Det blev lyckat av många skäl. Man kan nämligen lära sig av hur man firar födelsedagar i olika länder och i olika hemkulturer. Det är så olika, så olika, så olika. Men så festligt på så många olika sätt. En del barn får inte riktigt fira sina födelsedagar på de där romantiska skimmersättet som vi gärna vill att alla barn ska fira födelsedagar – så därför är det här en ganska rolig idé. Den är också fullt genomförbar. Ungarna eller tonåringarna ska givetvis baka sin lilla tårtbit själv… och det är vansinnigt roligt att göra det. Prinsesstårtor i miniformat och dessutom utställningsbara. Innan man hugger in så att säga.

Men ett av de sökorden som greppade taget om mitt tänkande var – Födelsedag om man är ensam… och givetvis är det en slags sorg i det här. Men kanske, kanske kan man göra sig en överdriven ensam födelsedag där man fullt ut bjuder in ensamheten till sitt bord. Det gjorde jag en julafton – men första ensamma i hela mitt liv. Det var inte så roligt utan krävde en hel del arbete. Men det gick. Jag fixade det. God Jul Lilla Anne-Marie, sa jag så tomtelikt jag kunde. Kanske jag skulle säga – Grattis också… och för att göra det lite festligt – skicka blommor till mig själv på min födelsedag. Bara för att.

Man måste erbjuda sig själv en huvudroll ibland.