Jo jag tänkte så här:
Ansvara istället för att svara!
Om vi vuxna tar ansvar för våra ord, kanske håller dem innanför tills det värsta översittarfasonerna inom oss vuxna klingat av, så betyder det att vi bromsar in våra impulser att fostra, mästra, styra, bestämma i den kränkande form som verbal abuse faktiskt innebär för en social liten.
Vad har du gjort... skriker vi.
Tänk om vi istället sa
– Vad tänkte du göra?
Se det framtida i barnets handling, se intentionen, försök åtminstone att pröva detta innan en bedömning sker.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
