Intill på promenaden

Det är så lätt att samtala då man går. Man är intill. Bredvid. Och promenaden blir ett långt samtal. Det vi gör ihop bjuder på oanade djup. Och vattnet är svart. Och isen sjunger till. Mörkret är upplyst. Jag går. Jag tänker. Jag småpratar. En inre värme ger energi. Jag hushållar inte. Jag kan ge.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.