Walking the dog – tror man att man gör

Om man promenerar med en hund så promenerar man med en hund. Tror man. Hunden stannar och hälsar på människor, springer efter löpare som springer fort, ger sig i kast med vandrarstavar. Är man ute med en hund är man något på spåret. Jag tänker på programmet ”På spåret” men så tänker hunden inte alls, utan använder nosen för att följa något doftspår. Jag doftar efter en möjligt öppet cafe som kan ta emot en frusen själ. Hunden är mer frusen om tassarna. Jag är frusen för att jag tassar omkring. Det finns platser som tar emot både hund och människa. När jag dricker mitt kaffe tittar hunden upp. Jag tittar ned. Så är det med hundar. Så är det med mig då jag är med hundar. Jag ser upp för den där lille genom att titta ned.