Idag tänker jag på lärare som vill något. Jag tänker på att lärare själva måste få uppleva det taklösa lärandet och den taklösa undervisningen för att skapa taklöst lärande för eleverna.
Jag tänker lärare som vill förändra, jag tänker på mig själv, jag tänker på kraften i pennor och paddor. Jag tänker på de pedagogiska diskussionerna.
Jag tänker på hur unga människor ska finna läraryrket intressant. Diskussionen måste omsluta dem. Jag tänker att vi själva ska höja taket som kan tyckas sänkas över oss. Jag tänker!
För mig står förändring för utveckling. Därför kan jag känna sorg över svårigheten att att initiera pedagogiska diskussioner utan att det genast möts av värderande ögon/öron. Även när diskssionerna levereras med ett neutralt värde… Tror på mig själv och barnens lärande, vårt gemensamma lärande. Men det krävs en stark tro för att lyckas omvandla goda tankar till goda erfarenheter som delas, tillsammans med kolleger. Med en del arbetslivserfarenhet men en blygsam erfarenhet inom läraryrket tvekar jag många gånger på om det är rätt, när ”taket” många gånger känns kvävande för utvecklingen…