Lördagen och det knarrande hjärtat

Under fötterna snön. Den vita och kalla. Vid varje kliv möter vintern upp med sitt ljud. Kylan har en egen stämma. Isen sjunger borta vid strandkanten. Ljudet är vinterns. Innanför knarrar hjärtat en annan ton. Om jag skrattar slår den över till dur.

Det här inlägget postades i Musik. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.