Från middagsbjudningen till min blogg

Apelsiner och annat smått och gott - fotograferar körling 2009

Jag var nyligen bjuden på middag. Middagen var så där underbart genomtänkt

så jag kände mig så där hungrig och glad som man blir när man omsluts av omtankar.

Efterrätten – väldigt delikat i sin enkelhet. Frukterna så sköna, vackra och gyllengula.

Vanliga apelsiner! Allt det vanliga kan göras ovanligt om man behandlar dem med

en slags unik känsla av att se nytt och på nytt. Apelsinerna skars med ömhet,

och apelsinens skal skars bort med den där förvissningen om att frukten blir

vackrare om den är ansad. Och så själva upplägget.

Över de vackra apelsinerna kärnas sedan två granatäpplen.

De röda, röda, röda kärnorna strös över apelsinerna.

Några vita flingor av socker får smälta in i alltsammans

och en uns, jag menar då en uns, kanel får toucha upplevelsen.

Det kallar jag matlagning med omsorg och godhet.

Nåväl,

själv är jag aldrig så där lagom.

Ett uns med socker blir lätt en hel skopa,

och kanel, som jag älskar, tar jag ordentligt av.

Därmed kväver jag något –

det blir fööör mycket –

och det sammantagna går förlorat.

Jag lärde mig något under det att jag letade efter kanelsmaken.

Den fanns där – i fullkomlig harmoni med de andra smakerna!

Anne-Marie

This entry was posted in Autodidakten and tagged , , , , , . Bookmark the permalink.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *