Söndagen och det sagolika

Den vanliga trottoaren utanför är gjord för prinsar och prinsessor. Det glimmar och knastrar och snövägen skapar andra steg att ta. I mössor och hår klär snöflingorna in prakten och kinderna svarar äppelröda på antalet grader som visas på termometern. Svarta spretiga grenar blir mindre ovänliga på stigen mot tunnelbanan. Stenarnas vassa kanter mjuknar i tyngden av snön.

Jag går i det vita, klädd i färger, ännu har inte himlen nått mig och förändrat någonting. Jag andas ut. Min andedräkt klarar inte kylan. Den kristalliseras i miljoner små kristaller vilka smälter då jag andas in igen. Jag ska vara tyst idag.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.