Den framtida framtiden

Vi talar alldeles för ofta om framtiden. Framtiden?

Jag tänker att vi bör tala om nuet också, stanna där vi är, vara där med eleverna. Framtiden kan vara imorgon, nästa vecka och månaden som kommer därefter. Barn har inget perspektiv på framtiden. I skolan kan vi tala om skolans framtid. Vad man väntar i årskursen över, hur matematiktalen utvecklas och vilka texter som man måste kunna läsa. Detta kan vi framtida om i skolan. Och då vi gör det så måste vi också visa exempel på vad som förväntas. Inte bara tala om att du måste kunna ditt och datt, utan ge verkliga textexempel på vad som förväntas och låta eleverna pröva sin förmåga mot det förväntade, visa hur principen för matematiken utvecklas mot fördjupning och erbjuda verkliga exempel som visar detta. Så kan framtiden greppas tänker jag.

Det handlar också om att få ett nu. Här och nu. Framtiden börjar ju vid någon bestämd punkt. Jag tycker också att det handlar om att ha olika framtidstankar. Som lärare bör jag äga hela elevens skolgång – alltså de nio skolåren – och verka för att den framtida skolgången blir utmanande och utvecklande.