Den omfamnande textrelationen

Ja, det är allvarligt att läsförmågan försämras. Ja, det är inte roligt att föräldrar slutar för tidigt eller aldrig någonsin läser godnattsagor eller berättar för sina barn. Ja, det är absolut livsnödvändigt att lärare högläser texter för eleverna så att texten får kött och blod. Jag är en ivrig förespråkare för högläsning i alla stadier. Vi ska högläsa skönlitteratur och ge ivrig hetta åt döda böcker och skapa liv i det som är tryckt.

Ja! Vi ska också hjälpa eleverna att läsa texter på datorer, granska flödet och handskas med källorna. Ja, vi ska alltid ha fokus på vad vi läser, varför vi gör det och hur vi sedan förstår eller inte förstår. Det är demokrati att förstå text. Det är odemokratiskt att ha en skola som inte inbjuder eleverna till text. Textbegreppet är stort och bör vidgas ytterligare. Vi ska famna eleverna med de texter som de får och vi ska stötta dem i alla läsningar.

Föräldrar som läser för sina barn får vara nära sina barn och dela något gemensamt. Boken är det som sammanlänkar, berättelsen det som gör att mamma eller pappa får dela skratt, känslor, tankar med sina barn. Det är mycket som kommer med högläsning. Föräldrar kärleksförklarar boken och det gör att boken får lång livskraft, läsningen blir naturlig och integrerad i vardagen och språket växer, lyfter och utvecklas. Skolan kan lätt ta vid och ge ämnen, begrepp och utveckla ytterligare. Alla barn får inte de här stunderna. Saker och ting ersätts med annat. Föräldrar är själv högaktiva på nätet och klarar inte av att inte vara upp- eller påkopplade. Barn lär sig inte genom våra visioner utan lär sig av det som de omges av – alltså av verkligheten.

Min läsning har förändrats. Jag sörjer det men inser att jag måste hålla liv vid min läsning. Datorn har inte förändrat mig i grunden, däremot bidragit till min förnyade läsförmåga och min aktivitet som skrivande. Böckerna läser jag fortfarande. Men hur gör barn av idag? Hur ser deras textrelationer ut? Omfamnas de av text?

I skolan serveras sedan text som är allt annat än omfamnande. Och avståndet till texterna kan bli större genom skolåren om inte undervisningen skapar relationer till texter och låter eleverna omfamnas av dem. Ja, också omruskas!

Och även om jag ivrigt talar för högläsningens roll och betydelse, bokens kraft bakom de hårda pärmarna så tänker jag inte antingen eller. Jag vill ha datorn. Jag vill ha läsningen i den. Jag vill utveckla undervisningar med datorns text och bokens text.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

1 svar på Den omfamnande textrelationen

  1. Härlig passion i det här inlägget, Anne-Marie. En passion som jag delar.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.