Skolan pågår varje dag. Oförtrutet. Och utveckling sker där dagligen:
Någon lär sig läsa, någon förstår att haven är stora, någon lär sig slå i en kartbok, någon lär sig äta syltlök, någon lär sig hoppa över en plint, någon lär sig att steka pannkakor, någon lär sig om vattnets kretslopp, någon lär sig om vulkanernas utbrott, någon lär sig om antikens greker, någon lär sig en ramsa, någon lär sig att låna på ett bibliotek, någon lär sig att föra talan på ett elevråd, någon lär sig att reda ut en konflikt, någon lär sig att skolsköterskan kan förklara klådan på armen, någon lär sig att trudilutta en sång, någon lär sig tala inför en grupp, någon lär sig positionssystemet, någon lär sig hur man firar födelsedag, någon lär sig knyta skor, någon lär sig att kemi finns i en tvål, någon lär sig om planeterna, någon lär sig säga en hel mening på engelska, någon lär sig skriva en berättelse på datorn, någon lär sig att kritiskt granska en text, någon lär sig att tolka en bild, någon lär sig vad en annons försöker påverka, någon lär sig om kommuner och landsting, någon lär sig om landskapsblommor, någon lär sig fyra ord på svenska, någon lär sig om Franska Revolutionen, någon lär sig använda utropstecken, någon lär sig att samarbeta, någon lär sig att lyssna, någon lär sig att bli lyssnad till och allt det här pågår dag ut och dag in. Det är bara utanför det är storm i frågorna! Innanför pågår det dagliga skolarbetet.
Och ja! Allt som redan görs kan göras bättre och mer medvetet. Framför allt ska vi orda om detta innanförarbete!
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
