Att ge bort Tranströmers dikter

Alldeles nyss slog kassörskan in boken. Den är redan inbunden. Jag skulle ge bort alla Tranströmers dikter. Jag insåg att jag gav bort det vackraste jag kunde ge. Alla bilderna, av det yttre och det inre. Alla nedslag i själen och höga himlen när tanken kastas upp som en liten lycklig såpbubbla mot en vinglig färd för att plötsligt försvinna. Alla ord som kan bli någon annans förklaring och livsord. Jag fick den omslagen med rosett. Oavsett att boken alltid avslöjar sig i en förpackning så gör aldrig innehållet det. Aldrig någonsin.