Idag önskar jag mig en skriv-ande. Någon som blåser liv i några ord och tankar. Som viftar med några meningar i ett hörn och säger: Anne-Marie – vad sägs om det här? Vad tänker du om det här? Vad vill du säga om …
Jag sitter över mitt svarta kaffe och ser ut över min lilla värld. Tänker mest att jag ska dammsuga upp dammråttor som leker tafatt med varandra då jag öppnar fönstret för att få in lite ny luft.
Bästa Anne-Marie! Du är sannerligen inte ensam om en önskan som denna!
Den sanna inspirationen infinner sig tyvärr alltför sällan. Och det är ju inte alltid så lätt att skriva blott och enbart när ”andan faller på”. Ändå tycker jag nog att du lyckas rätt väl med ditt stora engagemang. Det räcker långt! Tro mig!
Idag är nog inte det största problemet att det endast saknas skriv-ande. Hur är det med tal-ande, lyssn-ande och samarbet-ande. Vi talar och skriver gärna men hur står det egentligen till med vår förmåga att lyssna och läsa och framför allt uppleva, begrunda, reflektera över, kritiskt granska och meditera över ord, meningar och budskap på vägen? Hur duktiga är vi att kommunicera på ett sätt som gör att vi kan närma oss varandra? Så att jag och du blir till ett vi?