Lördagen och snöfallet

Jag toppar kaffet, det svarta, med en hoper isdroppar från himlen. Snön är oförsonligt där utanför men lyser vit. Det blir bomullstyst och jag går med nakna fötter på mitt inomhusgolv. Vädret bryr sig inte om vilken månadsnamn vi märkt ut. De späda blommorna i krukorna som optimistiskt planterats ut sträcker sin gulhet över alltsammans som om de ville säga – Vi ger fasiken inte upp!

Jag tar en klunk kaffe och tänker att de är starka och lurar oss med att se späda ut.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.