Havsband att knyta

Jag längtar till en plats där jag kan knyta band. Jag vill fira några dagar vid havsbanden. Dessa vackra band. De kommer som vågor mot uråldriga stenar. Och jag kan välja att knyta an till horisonten eller den närmaste ön i sikte. Där ska jag sitta och vifta på mina trötta tår och se segelbåtarna försvinna in i morgonljuset eller fångas in som siluetter mot solnedgången. Jag tänker mig ensamheten som stor och rymlig. Nästan behövlig. Där himlen bara ger mer plats för det vardagsnära. Stjärnorna kommer under nätterna väsnas  med sina vagnar som rullar över himlavalvet eller Stora Björnens vrål mot mörkret. Jag kommer undra över kraften i det envisa trädet som tar rot där ingen mylla finns. Jag ska sitta där och låta havet vagga mig i kluckande ljud och evig sång. En och annan padda kommer kväka sin påminnelse. Också paddor får finnas. Så kommer jag tänka. Men myggen … men myggen …

Det här inlägget postades i Skriver om ditt och datt. Bokmärk permalänken.

1 svar på Havsband att knyta

  1. Sara skriver:

    Åh vad du är bra!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.