Det är seminarier idag. Klämdagen till trots. Eller kanske bra att det är så. För om föräldrar har barn som har klämdagar så kan vi få möjlighet att ha barn på högskolan. Och idag hade vi några barn. Det gladde mig ofantligt. De kan ge oss möjligheter att tillsammans tänka lite som barn tänker.
Jag modellade några undervisningsidéer som lockar barn att leka med olika skiljetecken. Då jag stod inför alla så smög ett litet barn fram till tavlan och ritade av mig. – Det här är du! sa den lilla. Jag kände igen mig.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
