Barn är ofta inte så röstberättigade. Då kanske de skulle totalvägra att åka till Ikea en lördag. Då kanske de skulle strunta i att mamma vill köpa en ny klänning på HM när det är ungefär lagom för att äta mat. Då kanske barnen skulle säga ifrån på skarpen när vuxna tränger sig in på tunnelbanor och bussar och inte ser att barnet inte når längre så långt att det kan hålla sig i något. Då kanske barn skulle hojta hejdundrande högljutt om de för femtonde gången under besöket i staden gick in i en skoaffär där vuxna vände och vred på skor i alla möjliga former och utförande.
Kanske skulle de visa på något annat om de fick säga ifrån. De kanske skulle vilja mata duvorna som vi inte längre tycker om. De kanske vill stå och titta på en hund. De kanske vill stå länge och fundera över en bild. De kanske säger att nu kan vi åka buss för nu vill jag dingla med benen. De kanske säger att de vill köpa en glass och att de också vill att du äter en. Och så ska ni sitta i solen och undra en stund om den här köpruschen verkligen var något för er. Himlen kan vara märkligt hög den stund ni sitter där och är ihop.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
