”Vi tystnade. Och så letade vi efter vad att säga. Vi ställde frågetecken till vårt inre. Om och om igen försökte vi ta vid där vi slutade. Mina meningar blev plötsliga utropstecken och svåra frågetecken. Vi tystnade. Det blev inte de där fina prickarna som anger samtalets fortsättning …
Så ska jag inleda en text om skiljetecken, en aning sorglig kanske. Men sorgliga berättelser kan få glada slut. Tänk om man kunde utveckla skiljetecknet som antyder något hoppfullt, något om att komma …
Det är något med kommatecknet. Om man är bokstavlig.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
