Teknik eller inte? Är det en fråga?

Det är egentligen otroligt märkligt att lärare av idag, som ska verka för morgondagen, inte har redskap som hör ihop med idag och i morgon.

Jag är innerligt trött på att tala dokumentation och hur vi ska göra den, när den åtskiljs lärarens praktik i klassrummet, dvs, att dokumentera blir med papper och penna för att senare föra in i dator och sända digitalt. Elevernas arbeten kopieras istället för att fotograferas, hur enkelt som helst med en padda eller kamera.

Med redskap kan vi bättre använda vår lärartid, skaffa oss gemensamma underlag från våra lektioner vilket kan skapa fokus för samtalen om hur vi skapar undervisning. Vi kan enkelt spela in våra samtal med eleverna för att pedagogiskt lyssna till vad det är vi säger, hur vi gör det och undersöka hur eleven förstod, be en annan lärare titta och genom det inspelade utveckla undervisningen. Jag ser idel möjligheter för professionen. För läraryrkets utveckling.

En dator i varje lärares närhet, bärbar och med möjlighet att åskådliggöra för det språkliga utvecklandet på interaktiv whiteboard känns nästan löjligt att be om. Lärare har få, eller inga datorer, de datorer som finns är stationerade, och detta i en värld där intellekt och ungar är rörliga och där lärare ska följa lärandet och utmana lärandet.

Jag minns den stress jag kände att komma åt en dator, att stå och vänta på en annan lärare som var i färd med att skriva viktiga mail till väntade föräldrar, hur stressen kröp i mig att jag måste hinna. Jag saknade datorer i mitt klassrum för att kunna dokumentera bättre och närmare eleverna.

Det här gagnar inte skolan som möter ett samhälle som i övrigt är uppkopplat till nät och som förväntar sig dialog med skolan på samma villkor. Det är liksom inte trovärdigt att förklara för föräldrar att jag väntade på datortid och då jag fick en dator så höll inte nätet och … Det är inte trovärdigt. Men likafullt min vardag.

Jag har aldrig tänkt på datorerna som annat än självklara redskap. Nätet som kommunikationsarena som ställer större krav på allas våra förmågor att just kommunicera.

Jag är innerligt trött på den diskussion som handlar om antingen eller. Det är frånvänt. Det är också ett svek mot lärarkåren! Vi ska ge allt, ha allt. Också det vi vill behålla och ha kvar. Vi ska ha böcker, datorer, kartböcker, bibliotek, overheader, linjaler, pennor, ritpapper för att samtala, skriva, diskutera, argumentera, analysera, förstå och få verka i och med.

Det viktigaste för mig är att eleverna får tillgång till språk och att språket utvecklas hos alla elever. Nätet är en kommunikationsarena som eleverna måste få tillgång till, också i skolan, för att lära ur, med och genom samt utveckla kritiskt tänkande samt hur vi är som avsändare och mottagare.

Hur vi förstår, hur vi kan lära och hur vi kan dela.

Det här inlägget postades i Läraryrket och lärarrollen. Bokmärk permalänken.

4 svar på Teknik eller inte? Är det en fråga?

  1. Jag vet att det borde vara på ett annat sätt. Men när det nu är som det är – hur kan en lärare som brinner för sitt jobb och vill sina elevers bästa vänta i kö på de få datorer som finns istället för att skaffa sig de redskap man behöver själv.

    När jag jobbade i det militära för hundra år sedan (långt före internet) var det lite samma läge, det fanns inte teknik och det som fanns var uselt. Då köpte jag själv. Som sagt, givetvis vore det bättre om det inte skulle behövas, men jag kunde inte förmå mig att göra ett sämre jobb än nödvändigt.

    Hur ser du på BYO, och att man satsar på lite egenmakt i den här frågan?

    (ja, ekonomi och förutsättning – men de flesta lärare har sannolikt redan en privat dator som går att använda)

  2. Anne-Marie Körling skriver:

    Jag köpte själv. Köpte en scanner, en enkel kopieringsapparat, böcker, ja, allt. Jag orkade inte vänta på att få. Och har man en dator själv så tar man med sig den, samt kamera och allt annat man kan tänkas behöva för att dokumentera eller skapa lärande för eleverna. Kanske vi får tänka på många sätt. Jag tänker att eleven kommer i första hand. Frågan är dock problematisk. Detta gör inte skolan likvärdig.
    A-M

  3. Ingela skriver:

    Du har alldeles rätt. Det där är inte en fråga, utan en självklarhet. Men jag blir upprörd över att alternativet ska vara att köpa själv. Förstår att man kan göra det av frustration, men det är ju faktiskt inte alla som har den möjligheten. Ska det bildas ett A- och B-lag av pedagoger av den anledningen?

  4. Tack för ett passionerat och viktigt inlägg Anne-Marie! Jag har haft tur och mestadels god tillgång till teknik i skolan och jag håller med om att det gör skillnad och att tillgången behöver vara likvärdig. Du har också så rätt i att vi inte ska behöva välja. Det ska vara böcker, papper, penna och datorer – inte antingen eller.
    Men skulle jag vara tvungen att välja mellan ett riktigt kick-ass bra skolbibliotek och datorer skulle jag välja biblioteket.

Kommentarer är stängda.