Det är en märklig känsla jag har. Sitter på en träbänk och ser ut över storhavet, ny är jag där jag är. Tänker att jag ska söka upp en plats där jag kan komma åt något nät för att läsa mina mail och skicka en och annan hälsning via nätet och frågar
– Nät? Var kan jag gå ut på nätet?
– Överallt. Du kan gå ut överallt.
Jag är förvånad. Ut på nätet? På fiket ställer den äldre kvinnan fram en kopp svart kaffe. Vi förstår inte varandra men pekaspråket fungerar på plats och i kontakt. Jag minns min konversation om nättillgången:
– Tänk att det är så fritt, säger jag.
– Ja, tänk tvärtom, säger den jag talar med. Tänk om det inte var fritt.
Då ser jag ut mot horisonten. Havet är stort.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
