Ett år är dagar, timmar, minuter, sekunder. Sorg är tidlös. Den har inga sekunder, minuter, timmar eller dagar. Sorg har ingen tid alls. Den förvandlas för att aldrig någonsin försvinna. Ibland är sorgen mild och vilsam, andra gånger brusar den upp och tar varje känsla i anspråk. På sikt är sorg en del av att vara människa. Begär bara inte att tiden är över för sorg och något annat ska och bör ta vid. Sätt inga klockor på någons sorg. Lägg din medmänskliga omtanke om den levande människan och låt värmen från livet strömma mellan er.
Det fruktansvärda på Utöya kan vi aldrig förstå eller acceptera. Vår kollektiva sorg kan däremot påminna oss om att vi är kännande människor. Den sorgen är viktig. Den gör att vi lägger oss ihop för att värma oss, sträcker händer mot händer, vilar huvuden mot huvuden och vaggar den ros vi lämnar som symbol för solidaritet med varandra och de som inte längre finns.