Ronja Rövardotter – tack Astrid Lindgren som påminner oss

– Hit med lite farligheter, ropar Ronja.

Och jag tänker på Astrid Lindgrens arv till alla barn. Jag tänker på det barn hon gav oss att tänka på. Barnet som måste få pröva och lära och som har en värld runt omkring som berättar om världen ur sina perspektiv. Skalleper som berättar ur den gamle människans källa, om det som varit och om det som kan komma, om pappan som berättar om det farliga och som ger sig själv lite mer guldglans, mamman som sjunger Vargsången så den kryper in i oss alla, och så väsen som hör skogen till och bäckar, floder och natur som berättar generationers språk.

I Ronja Rövardottter finns konflikterna, finns utmaningarna, finns berättelserna i den andre, finns gemenskapen och barnet som måste få hoppa ut i sin egen verklighet. Och även om världen är farlig och de vuxna varnar med den så måste barn ut i den verklighet där de själva prövar sin värld. Det är smärtsamt att det är så men nödvändigt. Att gå själv till skolan …