Ur nattens svarta himmel
hämtar jag bläck
och skriver med morgondagens bokstäver
in det jag hoppas på för barn.
Och jag hoppas att barn
är barn i framtiden.
Inte klädda för avresa härifrån till Frankrike
Inte räknas vuxenlivet från två år?
Och jag tänker på skogen.
Får barn gå i den?
Jag såg nyss ett barn klättra i träd.
Jag såg nyss ett barn klättra upp och inte ned.
Jag tänkte framtid.
Jag tänkte så.
Och jag skrev med bläck som inte doppades i mörker.
Jag skrev i bläck som aldrig någonsin försvinner.
Och ändå har jag fläckfria händer.
Digitala skriften ger inga plumpar.
Tack för att ni finns.
Mina läsare.
Om PISA och helvetesgapet att inte kunna läsa
